Barcelona-inlägget

Tidigt på torsdagmorgon fick vi skjuts av pappa till flygfältet. Det kändes helt konstigt att kunna surfa på  nätet inne på planet. Och skriva till Sonja "snart börjar vi landa, aj mina öron!". Glömmer alltid min flygskräck förrän planet börjar rulla iväg och vi börjar lyfta. Varje gång kan jag så föreställa min död och att planet kraschar. Och i varje luftgrop klämde jag Daniels hand så att det blev stora märken efteråt. Men nu vill jag igen glömma den där hemska känslan, så att jag inte får obehag av att resa!

Vintriga, isiga, kalla vyer byttes ut till palmer, havet och glada människor. Trots att det inte var så överdrivet hett där, var det ju ändå vissa dagar 45 grader varmare än i Finland.

Vi åt tapas och jag förälskade mig i pimientos de padrón, och så drack vi färskpressad kokosjuice nästan varje dag. Vi såg fina byggnader och statyer av Gaudi och så gick vi på Salvador Dali museum. Vi shoppade lite, men inte för mycket. Köpte egentligen bara några bra saker. Nöjd. Och så drack vi mojitos och caipirinha. Och bara njöt. Njöt av en liten paus från vardagen och stressen. Av den spanska kulturen och livsstilen. Och åh. Jag är nog nu kär. I Barcelona. Det är en lite billigare förtjusning än New York. Och jag vet att jag kommer att åka tillbaka till Barcelona igen. Det bestämde vi med Daniel!

 

Igår var det sen dags att åka hem. Vi startade redan 9 från vårt fina hostell och så flög vi till Köpenhamn, var vi hamnade vänta i sex timmar på vårt flyg hem till Helsingfors. Men det gick ingen nöd på oss. Det var egentligen som ett till litet äventyr och jag var nog bara glad. Speciellt efter att jag köpte en Haruki Murakami bok jag inte ännu hade läst.

Klockan ett på natten var vi hemma igen. Och nu känns det lite tungt då vi fick njuta av den värmande vårsolen och här är allt täckt av snö och solen kommer inte att värma ännu på flera flera månader.
Men månaderna har en tendens att gå förbi väldigt fort, så vem vet, kanske våren kommer fortare än jag trott.