Nu har jag inlett den (hittills) stressigaste perioden i mitt liv. När jag började på universitetet för fyra år sedan såg jag seriöst framemot det där halva året jag skulle få sitta och skriva på min kandi. Att få sitta på bibban eller ett café eller hemma och bara skriva och finslipa sin text med gott samvete. Alla tittade lite konstigt på mig när jag berättade hur mycket jag såg framemot det. Och alla varnade att jag nog kommer att ha stressiga perioder i skrivandet. Jag lyssnade inte, utan fortsatte istället vänta på den tiden. Och nu är den tiden här. Och det finns nog inget roligt i det. Jag har inte suttit på ett enda café och jag har inte haft ett halvt år tid på mig att skriva. På grund av mina otroligt omotiverade första år på universitetet har jag samlat på mig en massa kurser som ännu måste avläggas i den här sista perioden. OCH så gick jag ju och skaffade mig ett jobb. Ett jobb jag fortfarande ser framemot att åka till, men som kräver en hel del tid. Speciellt nu då Galna Dagarna förstås inträffar sig ungefär samtidigt som två tenter, femhundra deadlines och kandipresentationen.
Jag kunde inte bli gladare då en av mina kollegor sade förra veckan hur imponerad hon är över hur mycket jag har på gång och hur positiv och lugn jag ändå kan hålla mig, och att hon själv önskar hon hade den egenskapen. Men det är nog en egenskap jag lärt mig på den senaste tiden. Jag har lärt mig att det inte hjälper att skjuta upp saker och att det verkligen inte hjälper att stressa över dem.
Klart jag antagligen skulle vara nöjdare med min kandi nu om jag hade haft ett halvt år tid på mig att skriva, istället för ett par timmar efter jobbet under två veckors tid. Och orsaken varför jag inte har den tiden är för att jag var så dålig på att planera och motivera mig själv i början av studietiden. Men som tur har det gått åt det hållet och inte tvärtom. Att jag lärt mig av mina misstag och att motivationen hela tiden blir starkare. Och om allt går som planerat borde jag i augusti ha mina kandidatpapper i handen. Det om något är en bra motivation.
Om ungefär en och en halv månad lättar skoluppgifterna lite och jag har möjlighet att jobba fler dagar i veckan. Då får jag äntligen andas ut, inreda pånytt i köket, gå på bio, träffa vänner, träffa familjen, planera fester, ordna fester, läsa skönlitteratur och bara vara. Tänk att bara få vara. Vilken lyx.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar