Vi träffades när vi började på samma klass i högstadiet. Första gången vi talade var när vi satt bredvid varandra på någon timme i skolan. Och på något sätt kom det fram att vi båda hade fått en hund på sommaren. Och vi hade fått hundarna på exakt samma datum och hundarna hade exakt samma födelsedag. Och första gången vi talade ordentligt och märkte hur bra vi verkligen klickade var på hösten i nian. Vi satt flera flera timmar och talade om precis allting. Och på jullovet kunde vi tala tre timmar i sträck i telefonen och ibland undrar jag att vad talade vi ens om? Men det har alltid varit det bästa, hur lika vi tänker och hur bra det går att tala med henne.
Och sen dess har hon alltid varit en så stor del av mitt liv. Och hon har alltid varit där för mig. Hon var där när föräldrar skildes, när mammor flyttade långt bort, när hjärtan krossades, när hundar dog, när första tequilan dracks, när sista tequilan dracks, när andra inte fanns, vid alla små och stora kriser, på alla små och stora fester och alltid när den där starka "jag vill resa bort"-känslan kom så var hon där och bokade biljetter med mig. Och hon kommer alltid alltid att finnas där.
1 kommentar:
Hihi, tack för d fina orden Mandy! :) <3 D finns int nå bättre vän än du!! :) o ja undrar faktiskt också va vi alltid kan tala om så länge, men d e väl d att om man kan tala om allt så :D
Skicka en kommentar