Efter jobbet på Dextra åkte jag till Saga-hemmet för att hälsa på min mummi och fafa. Och där satt vi och åt muffins och drack pommac utan kolsyra och tittade igenom alla miljoner fotoalbum. Fafa frågade vem jag var och hur gammal jag var. Och han tyckte 22 är en vacker ålder.
Trots att det alltid är kiva att se dem får jag nuförtiden alltid en klump i magen när jag är där. Tänk att det är samma unga par i alla foton i alla världens länder och på alla världens fester och med alla världens människor som nu sitter där och tror att de är på hotell och tror att de snart ska checka ut ur hotellet, fastän de säkert aldrig mer kommer att åka till sitt riktiga hem. Och varje gång jag är där påminner mummi mig om att man nog alltid ska skriva årtal och namn på människor på foton, för annars glömmer man.
Jag vill inte bli gammal.
1 kommentar:
:(
Skicka en kommentar