katter och hundar och holmen

På lördag åkte vi alltså till holmen.Vi blev bemötta av fyra barn, två hundar, en katt, en kattunge, en bror och hans fru. Lite kaos men roligt ändå.

Ju mera tid jag spenderade med katten, desto mer övertygad blev jag om att jag faktiskt inte är någon kattmänniska. Det har jag nog såklart alltid vetat. Men de är ju så vackra och smidiga och jag vill tycka om dem. Men det är ändå något som bara inte finns där. Katten jagade alla oskyldiga små små näbbmöss på holmen och lekte med dem tills de dog av skräck och sen lämnade hon dem döda på alla klippor. Och varje gång hon kom och ville vara nära mig, så kändes det inte äkta, för hon hade alltid någon baktanke med det. Och hundar är något helt annat. Alla hundar jag har haft har alltid bara visat kärlek och kanske de är simplare än katter, men mycketmycket bättre, tycker jag.

På söndag (efter hemska åskvädret) åkte min bror med familj hem och resten av dagarna på holmen var vi på tumis med Daniel. Vi simmade, plockade blåbär, spelade kort och olika spel, åt kräftor, grillade, skrattade, läste, åkte båt och lyssnade på radio. Och när Daniel sov sina hundramiljoner tupplurer så läste jag psykologi och Batman.