vinterlande

Jag tror nog jag är en person som har lite svårt för förändringar. Nu är det två veckor sedan jag köpte min nya dator, men det här är mitt första blogginlägg med den. Jag bytte alltså från PC till Macbook (Air, så fin!). Det tog några youtubeklipp och ett "par" dagar för mig att lära mig hur man använder den. I början var jag bara så irriterad på att allt inte gick så smidigt som förr. Men nu såhär två veckor senare märker jag att nu har jag vant mig vid den. Och visst är den bra. Mycket bättre än bara bra. Men kanske jag nu orkar överföra bilder till den och blogga lite.

För några veckor sedan åkte jag till mitt andra landeställe för första gången på säkert 4-5 år. Det är en liten röd stuga mitt i skogen. När jag var liten brukade jag kalla det för vårt vinterlande, eftersom vi aldrig var där på sommaren (för att vi ju tillbringade somrarna i skärgården). Orsaken varför jag åkte dit nu på hösten var för att visa stugan åt Daniel. Han hade aldrig varit där, trots att vi varit såhär länge tillsammans.

Stigarna hade vuxit igen, de tre kojorna uppe i träden hade förmultnat och rasat, björkarna vi planterat när vi var små var nu stora träd, vinbärsbuskarna var borta och stugan ekade tomt. Tanken är att vi ska fixa upp stugan så att man kan vara där oftare. Det ser jag framemot! Pappa har till och med byggt en ny bastu dit. När jag var liten firade vi jular och påskar där, åkte skidor, gick på promenader djupt, djupt inne i skogen, spelade Sega och bordsspel med familjen och var bara allmänt lycklig. Har bara fina minnen därifrån. För att komma till den här lilla stugan mitt inne i skogen måste man köra genom ett område i Vichtis, och senare har jag fått höra att Daniel bodde i huset vi alltid åkte förbi. Jag tycker om att tänka att vi nångång som små har sett varandra, sådär 15 år före vi träffades. Lite som i en film.