att komma hem

Idag kom jag hem för första gången på ungefär tre veckor. Jag upplevde en så märklig och oväntad känsla av att stiga in genom dörren. Det kändes så främmande. Väggarna kändes plötsligt ovanligt höga och golvet knarrade på ett nytt sätt och visst hade spegeln flyttat på sig? Jag kände mig som Guldlock och var orolig att någon fortfarande sov i min säng. Det kändes lite som för ett år sedan när vi flyttade dit. Tomt och obebott. Det doftade dessutom exakt som när vi såg lägenheten för första gången. Lite sådär som när man var liten och for hem till en kompis och kände direkt igen den där särskilda doften som alltid bemötte en när man kom in, dvs. kompisdoften.

Men ganska snabbt vande jag mig ändå och efter en stund kom den där "åh så skönt att vara hemma"-känslan krypande. Min telefon hade 1 % kvar av batteriet och min dator var i Vanda. Då insåg jag hur beroende jag är av dessa två föremål. Lite panikartat försökte jag komma på något att underhålla mig själv med. Jag läste några rader i en bok, gick igenom min garderob, gick till butiken och köpte en burk Pepsi Max och jordgubbar (som visade sig vara mögliga...), surfade igenom alla tv-kanaler, hittade en gammal guacamole i kylskåpet som hade börjat leva, vattnade Gusi (vår första och troligen sista krukväxt, som konstigt nog ännu lever), paketerade en liten klänning åt en söt liten 4-åring, stirrade tomt ut i rummet. Jag måste nog försöka vänja bort det här hemska beroendet av att ständigt vara underhållen av datorer och telefoner. Dessutom kan det inte vara hälsosamt att sitta en hel dag framför datorn på jobbet och sedan komma hem och göra samma sak. Så nu ska jag ut och grilla i kvällssolen. På söndagen flyttar vi bort från Vanda, så vi måste ta vara på dessa stunder då vi kan grilla på bakgården.