Enligt mig är julen nog lite överskattad. När jag var liten var det ungefär det bästa i världen, och kanske det ännu nångång i framtiden kommer att vara något som jag ser framemot. Men just nu känns det som att julen nog är något jag helt bra skulle kunna skippa. Och på juldagen drog jag en lättnadens suck när det var över. Jag älskar tider med familjen och jag älskar att sitta länge vid matbordet och bara äta och prata och skratta. Men julen är full av höga förväntningar och önskningar och aldrig blir det exakt så som man vill ha det. Men som tur har jag ändå fått se familjen i olika omgångar och igår var det första gången
alla syskon med sina familjer var samlade på ett ställe. Vi satt från morgon till kväll och skrattade åt gamla foton och fina minnen. Just så ska en julafton vara, tycker jag. Lugn, rolig och att alla är på plats. Annars känns det inte som jul för mig. Så är det bara.
På juldagen åkte jag hem och vi skulle ha en minijul med Daniel. Vi bestämde att det var ett perfekt tillfälle för att öppna champagnen som stod i skåpet och väntade otåligt på att bli uppdrucken. Och på juldagen blev det julmat hos Daniels föräldrar. Dagen efter det blev det ost&vin-kväll hos oss. Och imorgon är det äntligen min favorithögtid: nyårsafton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar