tigerdrömmar

Idag trotsade jag den kalla höstvinden som letade sig fram under den tjocka halsduken och så fick jag äntligen gå och se på något av det finaste jag vet: leoparder och tigrar! Det var en mycket, mycket kall dag och alla varma kläder låg i något hörn hemma i vår ofärdiga lägenhet, så det var bara att klä på sig några lager av tröjor och värma händerna i fickorna. Men när jag kom fram till kattdjuren glömde jag helt bort att jag hade kallt. Det är något obeskrivligt som händer i mig då jag ser de där stora, magiska djuren. De är så graciösa och sagolika. Overkliga. Det var bara några centimeter och en glasvägg mellan mig och amur leoparden. Den såg så mjuk och ofarlig ut då den gick där, rastlös. Jag kunde ha stått där och betraktat den i många timmar, trots att jag inte längre kunde känna mina fingrar. Och medan jag stod där och tittade på djurets vackra rörelser undrade jag om den känner sig instängd och ensam i sin bur och om den någonsin känner att den inte hör hemma där, om den har en rastlös känsla och en aning om att det finns en helt annan värld för den någonstans långt borta. Och så undrade jag ifall den någonsin kommunicerar med sina tre grannar på andra sidan buren, dvs. lejonen. Det var något så sorgset i leopardens blick att jag inte har lyckats skaka av mig min oro. 

Och så fick jag se på när tigern sov djupt och drömde sina tigerdrömmar. Vad drömmer tigrar om? Eller vad drömmer tigrar som har varit instängda i en bur hela sitt liv? Drömmer de alls?