nycklarna

Igår lade vi våra Malmgård-nycklar i ett litet kuvert och så gick vi till Hoas-kontoret för att lägga kuvertet i postluckan. Och när kuvertet landade i luckan gick en litenliten del sönder inom mig.  Dagens väder reflekterar ganska bra mitt humör just nu. Speciellt igårkväll slog det mig att vi aldrig mer kommer att gå på promenader runt den lilla pölen eller titta på hundarna vid hundgården, eller prata natten lång genom våra papperstunna väggar.
Det är alltid lika sorgligt att flytta, hur länge man än bott på ett ställe. Och nu var det ju faktiskt tre och ett halvt år vi bodde i Malmgård. På tre och ett halvt år hinner det hända ganska mycket och man hinner samla på sig väldigt många fina minnen. Vi har bestämt att vi nog ännu ska åka på utflykter till Jättären/Malmgårdstoppen i något skede. Men annars tror jag nog inte att vi kommer att röra oss längre i de trakterna.

Och hur konstigt det än låter så kommer jag att sakna att sitta i bussen i trettiofem minuter. Jag kommer inte att sakna 39N, eller att åka i rusning eller när man har skyndsamt till skolan. Men den där stunden av dagen då man bara får sitta för sig själv och titta ut och lyssna på musik och tänka på allt mellan himmel och jord. Nu går man på 10 minuter till Kampen och om man vill åka buss tar det typ 5 minuter. Jag klagar inte, men det är något jag kanske kommer att sakna.. Men bara lite.