favoritdagar

Förra fredagen tog vi båten till Stockholm för att fira Daniels pappas 60årsdag med deras svenska släktingar. Vi drack champagne och pimms, och njöt av den svenska sommaren. Det bjöds på fisk och kött och räkor och jordgubbar och allt gott man kan tänka sig. Sen spenderade vi hela söndagen i Stockholm, eftersom flyget for först 22-tiden. Jag hörde årets första åskbuller, och strax där efter haglade det golfbollar.

På måndagen åkte vi direkt till holmen jag saknat i tio månader. Och så fick jag träffa brodern jag saknat i fem månader. Det var nog helt utan tvekan längsta tiden han varit borta. Men som tur fick jag nu spendera fyra hela dagar med honom och några till. När jag skrev att jag kommer förevigt att minnas förra veckan menade jag exakt det; att jag fått spendera så många fina dagar med mina favoritpersoner. På onsdagen kom nämligen brodern som flyttat till Sverige! Det var säkert sju-åtta år sen vi alla var samlade på holmen tillsammans. Och det var nog minst lika länge sen pappa besökte holmen. Och nu kom han med segelbåten dit och hälsade på. Så glad jag blev! Och under de där dagarna kände jag mig plötsligt som tio år igen. Det var en bra känsla. Och när jag nu kommit tillbaka till verkligheten känns det som ett ganska stort hopp från den där tio-årings-känslan till att jag om ett par dagar ska få nycklarna till lägenheten, och så småningom har jag inte längre någon kämppis, utan en sambo. Men sambo låter helt för vuxet och äckligt, så jag tänker nog aldrig använda det ordet.

Och här råkade vi tydligen sitta i helt rätt åldersordning!