en onsdag

Idag var det än en gång en hektisk dag. Ett par timmar statistik på morgonen, skynda direkt efter det till jobbet, stress och sistaminuten uppgifter och övertid och skynda till pappa och äta hans carbonara och låna paketbilen och skynda hem och trösta i telefonen, och sen till slut: springa i den vackraste solnedgången pålänge. Alla små och stora vattenpölar vid sidan av vägen förvandlades till speglar och plötsligt var hela världen ljusröd. Och så kändes det för en stund som en lite svalare sommarkväll. Nu kan jag äntligen andas ut och imorgonkväll åker vi till Åbo för sista gången.