Gagnam style klockan fem på måndagmorgon, barnskrik hela kvällen och natten, pianospel som stör ens läsande, väckarklockor och telefoner, kranar och mikron, tvättmaskiner och gräl. Allt det där kan jag leva med och måste jag leva med på grund av de här tunna väggarna. Men en sak klarar jag inte av.
Den ensamma hunden. Den ylar och gråter så att jag får lust att gråta. Det river i mitt hjärta så och jag vill gå dit upp och umgås med den så att den inte längre behöver vara ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar