anknytningsteori

Jag har aldrig sett framemot en föreläsning, men nu går jag den intressantaste kursen hittills och varje föreläsning är så bra och jag blir så glad av det. Alltså av att det ändå finns i mig, att kunna bli glad av att studera. Kursen heter alltså "Attachment: theory, methods and intervention". Jag vet inte varför det är så intressant. Kanske för att det känns så nära på något plan. Det är viktigt. Och jag analyserar själv. Och lär mig. Och tar åt mig och bär med mig det sen när jag själv kanske får barn i framtiden. Och så skadar det ju inte att ha en bra föreläsare.

Efter min föreläsning bestämde jag mig för att gå till bibban en stund och läsa till den kommande sociologi tenten. Titta så långt jag har kommit...:

Suck!