Jag satt på radion och de råkade just då spela min brors sång. Och det känns så konstigt men fint att höra dem spela på radio. Och när jag hör hans sånger är jag plötsligt tio år och sitter i mitt rum i det blåa huset och försöker läsa medan han sitter i rummet bredvid och sjunger. Fina tider. Men nu är han pappa till tre och sjunger i ett annat rum långt borta. Som sagt, dagarna rinner.
Nostalgia - it's delicate, but potent. Teddy told me that in Greek, "nostalgia" literally means "the pain from an old wound." It's a twinge in your heart far more powerful than memory alone. This device isn't a spaceship, it's a time machine. It goes backwards, and forwards... it takes us to a place where we ache to go again. It's not called the wheel, it's called the carousel. It let's us travel the way a child travels - around and around, and back home again, to a place where we know are loved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar